Mina första och svåraste år..

(Jag skriver inte detta inlägg för att jag vill ha sympati, utan för att jag mår bra av att skriva av mig)

Jag föddes i en liten håla (Skepplanda) strax utanför Göteborg.

Mina år i skolan var tuffa men jag tog mig ignom dem, jag var tidig i min ålder för att börja läsa och skriva och matte det var jag en hejare på. När jag skulle börja ettan så ville jag läsa tvåans matte men fick lära om ettans ännu en gång. Det var nog där det satte stop i skolan för mig.

Jag tog mig igenom lågstadiet med vänner som mobbade och en granne till mig som ofta var vädigt elak och drog mig i håret. Samt var dum på en hel del andra sätt. Jag började fyran och orden fortsatte "APA" var det som satte sitt spår och som än idag finns kvar i mig. Mina så kallade vänner tyckte jag liknade en apa, jag var som en och såg ut som en. Jag umgicks med en kille som jag väljer för att kalla M, han och jag klättrade ofta i träd, lekte med pojk saker och det var han som blev min bästa vän, det var han jag alltid umgicks med, det var han jag ringde när jag ville leka. M var min bästa vän. Jag hade ju en del tjejkompisar också men verkligen inte på det sättet som jag och m var. 

Jag hade även 5st grann pojkar på min gata. Dem som lärde mig alla hyss, saker dem gjorde som jag fick skit för. Dem eldade med papper över ljus och jag ville säga till mina föräldrar som var där, men jag fick inte. Jag fick gå hem och ja den gången fick jag mycket stryk. Hårt för er som inte känner mig att ta in men lätt för mig att säga.

På min skolavslutningsdag i trean väckte mamma mig och sa att det var avslutning, jag minns att jag frågade vart min pappa var. Han hade lovat att komma då han aldrig varit på någon av mina avslutningar innan. Men mamma sa att han jobbade, i samma veva fick jag reda på att dem skulle skiljas, på min avslutningsdag innan skolan! Jag gick på avslutningen och sommaren minns jag inget ifrån. Jag minns att jag bodde varannan vecka hos mamma och varannan hos pappa tills vidare. 

Efter dessa tuffa år av andra diverse saker som jag inte tänker ta upp här. Lite för personligt.
Jag skulle börja 5:an och min pappa sålde huset vi bodde i och vi bosatte oss på Hisingen här i Göteborg. Jag hade med mig min katt (Turbo). Skolan började och dem enda jag kände var min syster's två döttrar J och E. Dem visade mig vilken väg jag skulle gå till skolan, jag började och även där blev jag mobbad och så även min katt. Turbo blev ner kastad i sopptunnor, dem drog han i svansen och slängde in han i en stenvägg. Min katt ville gärna följa efter mig vart jag än gick. Han var min guldsten mitt i allt elände. 

Efter ett halvår hade min andra bror valt att flytta till Herrljunga och min pappa flyttade efter, där började jag min nya skola ännu en gång. Långt till min mamma. Tåget varannan helg. Min syster och hennes döttrar valde att flytta till Herrljunga också. Dem började samma skola som mig, men började strax därefter att skolka, vilket gjorde att jag faktiskt hamnade i skiten. Alla frågade mig vart dem var och när dem kom tillbaka.

Skolan började bra och jag fick nya vänner med en gång, detta kändes rätt! J blev min pojkvän och M, J, L och M. Blev mian närmaste vänner. Vi var ofta och badade i simhallen och hängde en del. Jag blev mobbad även där då jag blev ihop med en annan kille så småningom. 

Åter igen valde min pappa och flytta till Ljung och i 6:an började jag en ny skola. Ny skola, nya vänner och nya intryck. Sommarlovet mellan 5-6, träffade jag en ny granne som jag väljer att kalla M. M och jag blev snart kära och vi var ihop hela den sommaren, jag började även att träffa C, vi hängde verkligen ihop hela 6:an fast med mycket ner och uppgångar. Hon var min vän när jag började en ny klass. Men en bit in även där så ville jag inte duscha efter gymnastiken och väntade gärna till sist och då kom kommentarerna. Du är lesbisk, du kollar på oss när vi duschar. Vi har sett att du gillar att ta på tjejer med mera. Din jävla apa du är så ful. m.m

Då kände jag att när ska detta stoppa, det vill inte stoppa. Jag vill men det vill inte. 
Jag kände mig ensam i hela världen C började också mobba men hon var ju ändå den bästa vännen trots att hon sårade mig. Vi hade ofta samtal i klassen där vi tog upp tjejsnack och vi fick sitta i rum och berätta om allt dåligt. Jag vet att min lärare alltid skrev i en bok till min pappa om att det varit jobbigt för mig det sista, men jag ville inte att pappa skulle få reda på det och förfalskade hans namnteckning. Det var en trygghet för mig. 

Jag och C valde iallafall varandra till att börja i en skola 7:an och vi kom i samma klass! Vi kramades och var glada för att vi valde varandra. Sommaren gick och snart var sjuan där. Nya vänner igen. Jag umgicks med C hela sjuan och blev tyvärr mobbad i hennes sällskap. "Hora", "apa" Eleonor med fyra tår" osv. Orden tog aldrig slut. Jag fyllde år i Sepember och i den skolan satte man alltid upp en lapp på en dörr när någon fyllde år så fick folk skriva grattis osv. På min stog det själsord så rektorn var tvungen att ta ner den. Folk kastade ofta snöbollar och spottade på mig när jag skulle hem från skolan. Jag var rädd för att gå på bussen och satte mig alltid längst fram, för att folk skrek saker till mig och kastade tuggumi och spottade om jag satt för långt bak. 

8an och 9:an kom och jag insåg hur fina mina tre vänner Z, S och S var. Det var dem jag hängde med resten av högstadietiden även fast jag svek ibland. Dem fick höra saker men dem försökte ändå att stötta och hjälpa mig. Och jag förstod egentligen inte hur alla ord och saker började. Jag hade aldrig haft samlag, aldrig druckit alkohol, men jag hade testat att röka. När jag gick till skåpen i skolan ville jag aldrig gå själv, för jag var rädd. Jag började gå hos kurator när jag började 7:an och gjorde hela skoltiden sen inkulsive gymnasiet. Jag tog mig igenom skolan med hjälp av lärare och mina tre fina vänner. Även fast denna persioden var den jobbigaste då jag inte ens vågade gå till matsalen och äta. Uatn jag satt på en bänk i en korridor, gick till Shell för att köpa godis. Det var så jag överlevde en dag. Och om mina vänner var sjuka, sjukanmälde jag mig. Ville inte gå till skolan, jag var så himla rädd! Jag tog mig iallafall igenom den tiden. 

Jag valde programmet Barn och fritid i två olika kommuner Vårgårda och Ale. Jag tänkte att om jag välder Ale kanske jag får träffa dem gamla kompisarna från Skepplanda, men jag valde Vårgårda. Allting började jätte bra, fina vänner och fina klasskompisar. Detta är den bästa skolgången hittills även om även denna var jobbig. Jag fick en killkompis som hette S han var även den enda killen i våran klass där ett tag. Han hade en vän som hette L, jag blev kär ihono efter attt vi ätit pizza ihop. Vi hängde ihop nästan varje dag där ett tag. Jag hade även fina R so min vän. Det tog iallafall slut mellan mig och L, jag började gilla en annan kille och det tog slut. M, M och J började jag umgås med andra året då R valde att flytta till sin pojkvän i Eskilstuna. Det var tungt och jobbigt. R är en sånn fin tjej och vi har fortfarande lite kontakt. 

Jag visste inte då att 2:an och 3:an i det faktor också skulle börja med mobbing. Hora, Apa, Bitch, och så andra ord. Dem började skriva fula saker på mitt skåp och jag var rädd även i denna skolan. Ville inte gå inne i skolan ensam, var rädd att någon skulle göra något emot mig. Var MK sjuk var jag med sjuk. Jag ville ju inte vara ensam som alla andra! Jag gick naturfoto och hade tagit en del bilder som mitt ex vänner hotade med att ta bort, förstöra och göra min gymnasietid till ett helvete. Det var det dom hotade med. Under mycket av gymnasietiden var jag även sjuk 30%. 

Jag tog mig igenom även denna tiden och när vi skulle börja planera student och bal, kände jag direkt att detta är inte det jag vill. I samma veva fick jag reda på att jag har Celiaki, min tid hos min kurator A tog slut 2 dagar innan studenten. Denna fina människa har gjort mig starkare och starkare och hon har hjälpt mig att kämpa. Jag gick aldrig på min bal, det fanns inga pengar till att skaffa klänning och jag skulle inte kännt mig fin nog. Dålig självkänsla och rädd för vad folk skulle tycka. Jag valde helt enkelt att vara på mitt timvikarie jobb när alla andra valde att gå på balen.

Mitt i allt detta vill även min pappa att vi ska flytta eller snarare att han ska flytta. FLYTTA tänker jag, inte igen och inte innan jag är färdig med skolan. Jag hann gå ut skolan och i samma veva så höll jag på att bo på barmark tills jag fick reda på att jag fått en lägenhet i Göteborg. Då kändes det som en nergång, jag bo ensam utan fast jobb. Aldrig! Jag hade även under gymnasietiden fått klara mig mycket ensam, laga mat, diska, tvätta osv då min pappa ofta var uppe i Orsa där han hade sin sambo. Jag var ensam en hel del. Jag blev vuxen fort och alla läxor sen 3:an har jag fått kämpa för ensam. Min pappa är dålig på att lära ut och lärarna verkade inte förstå. Därför gick jag ut med IG i Engelska och Religon när jag gick ur gymnasiet!

Någonstans inom mig visste jag att jag var stark. Så när jag gick ur gymnasiet med det jag bidragit med visste jag att jag hade kämpat jag tog mig igenom trots alla motgångar. När jag stod där på stälnningen med betygen i handen och skrek då visste jag att nu börjar mitt liv på riktigt. Jag klarade det, när jag sedan letade upp min familj så var jag lycklig, glad och så otroligt tacksam att jag har dem, dem betyder så himla mycket för mig! Ni är min familj och ni stöttar mig i vårt och torrt även om det känns förjäkligt ibland! Jag valde att inte fira min studentkväll med min gymnasieskola utan åkte till Göteborg och gjorde utgång med ett par vänner som ett par dagar innan mig tagit studenten! Vi var glada, dansade och hade det trevligt! Mina vänner. 

Ett par dagar senare skickade min kusin S till mig en för frågan om jag ville komma till henne på fest, det gjorde jag. Det var helt galet var roligt det var att träffa henne. Och efter det blev vi tajta! Hon är verkligen en kusin att lita på! Och det var genom gemensamma vänner som jag träffade min nuvarande Sambo M som har gjort mig stark och tillsammans vet jag att vi fixar allt, han är verkligen den mest underbara personen jag någonsin har träffat. Så man kan säga att allting ordnar sig tillslut även om det fortfarande finns väldigt många motgångar kvar.

På 20år har jag bytt skola  sju gånger och flyttat sex gånger.

Jag älskar min familj, mina vänner och min sambo! Utan er så vet jag inte om jag hade orkat stå upp mitt i allt detta jobbiga. och då har jag inte tagit upp det mest jobbiga i denna text! Ni anar inte vad ni faktiskt betyder för mig! Det som svider mest är att jag bor långt ifrån er! ♥

JAG ÄLSKAR ER!



Kommentarer
Postat av: Petra

sv: tack för alla boktipsen!! :)

2012-01-25 @ 19:29:12
URL: http://petras.blogg.se/
Postat av: Maria

Ja visst blev det trevligt!



Men oj vännen vad du har varit med om hemskheter :( Jag har också haft en jobbigt uppväxt med dåliga vänner, och det sitter fortfarande i.

Jag tror att det bästa man kan göra är att när man blir äldre berätta för de elaka vad de orsakat, samtidigt be de man själv varit elak mot om förlåtelse. Det har hjälp mig att släppa vissa saker och kunnat gå vidare. Hoppas allt blir bättre snart. Tänker på dig.



Kramar

2012-01-25 @ 19:42:51
URL: http://marias.nu
Postat av: sandra

Vi har haft virus på datorn så jag har varit tvungen att ta bort allt som fanns på datorn, viruset har även gjort så att alla mina inlägg är borta så det är bara att börja om från början :P



Vad gör du?

Kram

2012-01-25 @ 22:16:27
URL: http://tippytoe.blogg.se/
Postat av: malin

barn/ungdomar och även vuxna för den delen kan va så fruktansvärt hemska mot varann. min sambo/fästman blev mobbad från ettan till nian och han har berättat att han känner att han blev bestulen på så många år :/ han är världens finaste människa, jag har aldrig träffat någon som är så snäll, omtänksam och genom go som honom. jag antar att hans barndom ändå format honom till den han är idag. men som sagt, så många år som han tvingats må dåligt för att han va rund och hade glasögon. jag finner inget annat ord än fruktansvärt. du tycks va en stark tjej, liksom alla andra som tar sej igenom år av helvete.



kram kram

2012-02-01 @ 13:00:51
URL: http://stjarngudinna.blogg.se/
Postat av: Beatrice Jakobsson (foto)

sv: Det är så, jag tror dom nog inte heller växer upp. och det är tråkigt! :(



Läste igenom allt detta, oj!! <3

2012-02-01 @ 14:50:29
URL: http://beattriicee.blogg.se/
Postat av: Fotograf Sandra

Har min bästa vän på besök så vi myser lite framför reprisen av sveriges mästerkock innan jag säger godnatt till henne och kryper ner bredvid min älskling och sover.



Vad gör du?

Kram

2012-02-02 @ 00:00:05
URL: http://tippytoe.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0