Ny Eleonor!

Nu har det åter igen gått ett tag sedan jag bloggade här, jag använder nämnligen min gamla blogg som är lösenordskyddad för att vissa människor inte ska läsa det som skrivs där. Jag behöver även skriva av mig då och då. 

Jag har iallafall haft en del utredning på min mage och att jag mår psykiskt dåligt. Läkare som inte tog mig på allvar och läkare som gjorde fel utredning. Men jag kan inget annat än att lita på läkarna nu. 

Jag är glutenallergisk sedan 2år tillbaka och efter det blev jag totalt nedstämd och mådde verkligen dåligt. 
Har haft krångel med magen sedan 3år tillbaka. Nu har jag iallafall fått reda på att jag har gluten, IBS - känslig tarm. Samt att smärtan som sitter upp till vänster beror på att mina revben eller musklerna vid revbenen har blivit över anstängda så jag har fått någon inflammation.

Angående mitt knä så har jag fått reda på en del postivt även där, så vem vet om ett år kanske jag försöker att åka skidor igen! Operationen jag gjorde kanske inte blev helt lyckad och om jag inte blir bra på tre månaders träning, tre gånger i veckan. Ska jag kanske göra om operationen. 

Hur som helst så kan livet bara bli bättre! Jag ser ljust på framtiden och ska bara göra det jag verkligen vill göra och det som jag mår bra av att göra! Jag ska försöka börja träna, ringa sjukgymnasten och ändra mina kostvanor totalt! Nu kör vi! Hej då gamla Eleonor, hej nya! :)

Jag ska helt klart bli bättre på att baka glutenfritt så jag vet vad bröden innehåller, mycket fibrer ska det vara! :)
Så lycklig! :)



Pyskiskohälsa.

Att leva med psykiskohälsa är inte alltid det lättaste att göra. 
Vissa dagar mår jag hur bra som helst och kan göra allting, men vissa dagar vaknar jag upp med svåra magsmärtor och jag får hålla mig på magen för att det ska kännas bättre. 

Mitt i allt med magen så äter jag mediciner mot min depression som enligt två utredare beror på min Celiaki. Det var ca ett år innan jag fick diagnosen som jag började må dåligt och var ledsen och nedstämd, bättre blev det inte heller när vissa personer i skolan tryckte ner och ville förstöra. 

Det senaste halv året har jag försökt få läkare och personer i min omgivning förstå att jag verkligen har ont i min mage. Men eftersom jag bara är 20år så är jag frisk och för ung för att vara sjuk. Men jag har verkligen tjatat mig till alla undersökningaräven om allt har tagit sin tid.  Jag har verkligen börjar ledsna totalt på att gå runt att ha ont, jag gråter nästan dagligen pga min mage och hoppas innerligt att röntgen visade något. 

Sålänge försöker jag jobba som vanligt och försöker ta hand o hemmet. 
Vänner och aktiviteter får komma lite i efterhand nu, men viktigast är att jag blir frisk. Jag minns inte när jag var frisk senast då jag även har någon förkylning eller infektionsom ligger och spökar i kroppen. 

Semester!

Hej alla!

Jag tog lång ledigt i ett par dagar med start förra Torsdagen. 
Började med ett besök hos frisören hos bästa Emma på GLANS!, helgen med familj, släkt osv! 
Sen så avslutades det med ett längre besök här i Åre! 

Jag är alltså i Åre nu med sambon, sambons lillebror, min arbetsledare med familj! Vi har det hur gott som helst. Äter lunch i backarna, skidor åks det av diverse personer. Vi frossar i härliga middagar, kortspel och åre choklad och njuter helt enkelt av att ha semester. Riktigt bra med andra ord. 

på tal om glutenfritt i Åre så är dem flesta riktigt duktiga på vad som får ätas och ej. Vi var inne på ett fik i duved där vi skulle luncha. De tog fram ett kort med vad som var glutenfritt, fanns massor av olika alternativ! Igår skulle vi dock äta lite lunch på Tegefjällstornet och där inne hade dem ingen koll, så jag gick vidare och tog en lunch inne i stugan istället! Jag har verkligen inget att klaga på med denna resa. Allt har varit jätte bra och fungerat så bra! 

Nu ska jag strax sluta skriva här och bege mig mot Åreby för att ta VM:8an upp till toppen för lunch med sambon och Martin! Sen iväg till Åre chokladfabrik och eventuellt Holiday club! Ta väl hand om varandra<3


Celiaki på jobbet

Att leva med celiaki på jobbet.

Jag arbetar som personlig assistent på jobbet, jag trivs som tusan. KA går i skolan varje dag, jag tar med mig egen mat till skolan ifall skolans mat kan innehålla spår av gluten. Men gör min säkerhets skull väljer jag att ta med min egna mat.

På KA's skola är det även så att dem ofta bjuder på Snacks, godis, kakor m.m dem har även hemkunskap varje fredag. Även där väljer jag gärna att baka något hemma och ta med. Vi hade tex pepparkaks-bak strax innan jul där jag valde att ta med dig och mjöl så även jag kunde vara delaktig.

Hemma hos KA går det utmärkt med glutenfritt, jag får mer än gärna ställa en brödrost här, som många av er vet så är det inte så gott att äta glutenfritt bröd, rakt upp och ner jag föredrar rostat! Toppen! Mikrob görs rent dagligen och jag kan micra min mat här!

KA's familj är hejare på att baka och har bjudit mig på god mat och goda kakor! Så att leva med celiaki på jobbet är betydligt lättare än att leva med celiaki hos vännerna! Tummen upp!

Nu ska jag fortsätta jobba, KA ska upp och stå, sen blir det middag!

Varför?

Alla önskar att dem var friska så även jag.
Jag vet att mycket av min deprission handlar om min celiaki men det är inte bara min celiaki.

Men det är ju inget fel på mig, jag har ju bara varit hos läkaren 52 gånger på ett år..
Nu det sista så hittar dem en inflammation i tarmen och ändå så säger mina så kallade "vänner" att allting är bra med mig.. Det är tydligen helt normalt att sova 15 timmar + 2 per dygn.. 
Att ständigt ha ont i magen  uppe och runt på sidorna..
Jag kämpar och kämpar för att bli frisk, men det är inte så lätt utan erat stöd!
Jag har för gudskull feber varann dag och jag går på toaletten 5-6 gånger per dag..

Jag gillar inte att dansa och festa gärnet som många av er inte förstår, snälla acceptera det eller lämna mig som vän. Det tjänar inget till att ni ska tycka jag är tråkig. Då är det bättre ni hittar på dem sakerna ni vill göra med andra vänner. Låt mig vara den där tråkiga som gärna ta en fika eller tar ett glas och prata!

Vad är ni egentligen för vänner, vänner ska stötta och inte säga att jag inbillar mig!
Jag blir så besviken på er!

Det enda ljuset jag har är Marcus och min fina familj, jag kämpar för dem!
Syskon och föräldrar, ni är mitt allt! 




RSS 2.0