Att leva med psykiskohälsa är inte alltid det lättaste att göra. 
Vissa dagar mår jag hur bra som helst och kan göra allting, men vissa dagar vaknar jag upp med svåra magsmärtor och jag får hålla mig på magen för att det ska kännas bättre. 

Mitt i allt med magen så äter jag mediciner mot min depression som enligt två utredare beror på min Celiaki. Det var ca ett år innan jag fick diagnosen som jag började må dåligt och var ledsen och nedstämd, bättre blev det inte heller när vissa personer i skolan tryckte ner och ville förstöra. 

Det senaste halv året har jag försökt få läkare och personer i min omgivning förstå att jag verkligen har ont i min mage. Men eftersom jag bara är 20år så är jag frisk och för ung för att vara sjuk. Men jag har verkligen tjatat mig till alla undersökningaräven om allt har tagit sin tid.  Jag har verkligen börjar ledsna totalt på att gå runt att ha ont, jag gråter nästan dagligen pga min mage och hoppas innerligt att röntgen visade något. 

Sålänge försöker jag jobba som vanligt och försöker ta hand o hemmet. 
Vänner och aktiviteter får komma lite i efterhand nu, men viktigast är att jag blir frisk. Jag minns inte när jag var frisk senast då jag även har någon förkylning eller infektionsom ligger och spökar i kroppen.